Telefonplans Vänner

Berättade att villan var deras – nu får de sexvåningshus till granne

Tänk dig att du av en slump får reda på att din villa ska rivas för att ge plats för ett nytt kvarter med lägenheter. Allt planerat av kommunen och ett byggbolag utan att du informerats.

Precis det var vad som hände en familj i Hökmossens småstugeområde. Genom en artikel i Bättre Stadsdel fick de reda på att kommunen höll på att ta fram en strukturplan som utökade planområdet för centrala Telefonplan, en strukturplan som bland annat innebar att flera villor i deras bostadsområde skulle rivas. Deras egen och tre till.

När de började undersöka saken närmare kom det fram att det i förslaget till strukturplan stod att deras villa och de tre andra ”kontrolleras av ett fastighetsutvecklande bolag”. Familjen tog förstås kontakt med både stadsbyggnadskontoret och exploateringskontoret och förklarade att det måste ha blivit ett missförstånd. De ägde sin villa, byggbolaget ägde den inte.

Trots den nya informationen ändrade inte stadsbyggnadskontoret förslaget till ny strukturplan. Den presenterades först för stadsbyggnadsnämnden och sedan kommunfullmäktige som båda godkände den. Familjens villa var därmed en del av strukturplanen för centrala Telefonplan.

Strukturplanen – ett informellt planverktyg

Vad är då en strukturplan? Begreppet är inte reglerat i plan- och bygglagen, vilket innebär att en strukturplan inte är juridiskt bindande.

Strukturplanen är alltså ett mer informellt planverktyg, ett verktyg som används inom fysisk planering av Stockholm stad och vissa andra svenska kommuner. Enligt SOU 2013:34 En effektivare plan- och bygglovsprocess är anledningen till att kommuner väljer den här sortens planverktyg oftast att de anser att processen blir enklare och snabbare. Samtidigt påpekar utredaren att fördelarna med att hantera processen enligt plan- och bygglagen är att både berörda aktörer och en bredare allmänhet ges möjlighet till insyn vilket kan förbättra beslutsunderlaget.

Det går inte att hitta någon information om strukturplanens funktion på Stockholms stads webbsida, men på Södertäljes kan man läsa ”En strukturplan kan ses som ett visionärt dokument som ska framhäva en stadsdels potential att utvecklas” och ”Strukturplanerna är uppbyggda på en analys av stadsdelarnas förutsättningar samt medborgardialoger som bedrivits med invånare”.

Så mycket dialog med invånarna har det dock inte varit inför att strukturplanen förslog att planområdet för centrala Telefonplan skulle utökas. Ingen faktiskt. Däremot har fastighetsbolaget som ville riva villorna och bygga de nya kvarteren ”medverkar i planarbetet”.

Stort sexvåningshus 4,5 meter från tomtgränsen

När strukturplanen var godkänd av politikerna var det dags för nästa steg i planprocessen, tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret tar fram ett detaljplaneförslag.

Nu fick vår familj nästa chock och ångrade nästan att de berättat för stadens tjänstemän om att byggbolaget ljugit om att de ägde deras villa.

I detaljplaneförslaget hade nämligen gränsen för den nya detaljplanen flyttats i förhållande till strukturplanen.

Deras villa skulle inte länge rivas. I stället skulle de få ett sex våningar högt kvartershus, mindre än sex meter från tomtgränsen. Ett flerfamiljshus byggt i vinkel. I stället för en lummig trädgårdstomt gränsande till en slänt med träd skulle de få en villatomt gränsande till flerfamiljshusets garageinfart och upphöjda gård.

Familjens trädgård – nuläge och om planförslaget skulle godkännas. Bildkollage.

Familjen befann sig nu i en ännu mer utsatt situation. Om de ville bo kvar skulle de få ett helt annat och sämre boende. Om de ville sälja skulle deras villa förmodligen tappa avsevärt i värde, på grund av närheten till det stora flerbostadshuset. Det skulle i sin tur försvåra inköp av en likvärdig bostad.

Lösningen de kom på var att själva ansöka om att få bygga ett flerbostadshus på sin tomt. Bara för att ha ett alternativ om planförslaget verkligen skulle bli verklighet, även om de förstås gärna ville ha möjlighet att bo kvar i sin villa.

De fick avslag.

Motiveringen var ”Västberga-Hökmossen småstugeområde benämns som kulturhistoriskt värdefull miljö. Kontoret bedömer även att förslaget strider mot byggnadsordningens vägledning för exploatering i småstugeområden”.

När ett byggbolag förslog rivning av samma kulturhistoriskt värdefulla villa och bygga ett större flerbostadshus var det alltså något som kommunen kunde planera i samförstånd med bolaget. Inte heller ansågs det bryta mot kommunens vägledning. När en privatperson ansökte om samma sak, blev det avslag.

Familjen fick också veta att kommunen kunde ompröva sitt beslut ”Om fler villaägare är intresserade av att utveckla sina fastigheter framöver kan en utvecklingsstrategi för hela kvarteret göras”.

Familjen skulle alltså för att kunna få bygga om sin villa till ett flerbostadshus behöva komma överens med sina grannar. Något som absolut inte krävdes av byggbolaget. Enligt planförslaget skulle de ju fortfarande få tillstånd att riva två villor. Den ena för att bygga flerbostadshuset den andra, som dessutom klassats som ännu mer kulturhistoriskt värdefull än familjens, för att bygga en så kallad stadsvilla för fyra familjer.

Vad händer när stadsbyggnadskontoret är beroende av byggbolagen?

Den här utvecklingen, att byggbolag köper upp villor, river dem och uppför flerbostadshus, är något som många villaägare i Stockholms närhet är plågsamt medvetna om. Och även om familjen i Hökmossen måste anses extra utsatt, huset som ska byggas intill deras tomt omfattar ett helt kvarter och är sex våningar högt, är deras känsla av att motarbetas av stadsbyggnadskontoret inte unik.

Varför blir det så här? Varför är Stockholms stadsbyggnadskontor så angelägna om att diskutera utvecklingen av framtidens Stockholm med byggaktörer, investerare och fastighetsägare? Varför vill de ta fram strukturplaneförslag tillsammans med dem? Varför är tjänstemännen mer intresserade av byggbolagens synpunkter än medborgarnas?

Kan det bero på den så kallade Stockholmsmodellen som infördes i mitten på 1990-talet. Den bygger på att byggaktörer tar initiativ och föreslår nya exploateringsprojekt. Byggbolagen letar reda på lämplig mark – potentiellt byggbara tomter – och kontakter sedan stadens tjänstemän som prövar frågan. Det kallas för direktanvisning.

Samtidigt har politikerna i Stockholms stad bestämt att 140 000 bostäder ska byggas fram till år 2030.

Då kan man till viss del förstå tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret. Om de ska kunna leverera till sina uppdragsgivare, politikerna, måste de ta hjälp av byggbolagen. Det är mänskligt att det då skapas informella relationer och starka band till byggbolagens medarbetare. Medan medborgarna snarare upplevs som besvärliga, för tjänstemännen blir de personer som sätter käppar i hjulen för byggplanerna och som därför ska hållas kort.

Frågan är om det är så vi vill ha det?

Om systemet med strukturplaner och direktanvisningar leder till att medborgarna känner sig överkörda och inte lyssnade på kan det skapa en misstro mot stadens tjänstemän, som ju är demokratins ryggrad.

Det är allvarligt!

Om Telefonplans vänner

Telefonplans vänner är en ideell förening. Vi samlar fakta, träffar politiker och försöker engagera fler. Vår ambition är att kunna bidra med konkreta förslag på hur området kring Telefonplan kan förtätas med bibehållen god närmiljö.

Stöd oss gärna genom att bli medlem.

Vill du engagera dig i Telefonplans vänner maila oss på kontakt@telefonplansvanner.com.