Telefonplans Vänner

Stadsskogar och förortens viktiga tallar

Stad och skog, det låter som en motsättning. Ändå är stadsskogar och stadsskogsbruk något som diskuteras allt mer, både i Sverige och internationellt.

Nyligen vann till exempel boken Woods Go Urban Sveriges Arkitekters Kritikerpris. Boken bygger på forskningsresultat från bland annat Alnarps landskapslaboratorium.

Exakt vad som menas med stadsskogsbruk är inte inte helt entydigt. Konceptet har utvecklats lite olika i olika delar av världen, enligt Cecil Konijnendijk. Han är en av de tongivande forskarna bakom trenden och har även varit drivande bakom bildandet av European Forum on Urban Forestry, en plattform för utbyte av idéer och erfarenheter om stadsskogsbruk mellan praktiker och forskare.

Uforest project, som delvis finansierades av EU:s program Erasmus+ definierar dem i alla fall så här: Stadsskogar är trädbaserade urbana ekosystem och effektiva naturbaserade lösningar som hjälper till att bättre anpassa och mildra de negativa effekterna av klimatförändringar. Stadsskogar förbättrar luft- och vattenkvaliteten, stödjer biologisk mångfald, förbättrar människors hälsa och välbefinnande och mildrar de höga temperaturerna i moderna städer.

3+30+300-principen

Cecil Konijnendijk, som under sin karriär bland annat vart varit chef för landskapsavdelningen vid Sveriges Lantbruksuniversitet, ligger även bakom 3+30+300-principen, eller 3+30+300-regeln som den också kallas.

Principen ger en vägledning till hur mycket grönska en stad behöver. Den består av tre enkla tumregler:

• 3 träd – Alla ska kunna se minst tre träd från sin bostad, skola och arbetsplats.
• 30 procent – Varje stadskvarter ska ha minst 30 procents krontäckningsgrad. Måttet krontäckningsgrad talar om hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor.
• 300 meter – Alla invånare ska ha max 300 meter till ett grönområde.

Enligt Cecil Konijnendijk ser siffrorna bra ut tillsammans samtidigt som de är evidensbaserade. Det är bara siffran 3 i tre träd som är lite ”svajig”. För även om det finns forskning som visar att de som ser träd hemifrån mår bättre, så har ingen som undersökt exakt hur många träd som behövs för att ge effekt.

I diskussionen om grönska i staden har stadsskogar och 3+30+300-principen fått stort genomslag, men det finns också forskare som är kritiska och tycker att man förenklar för mycket.

De menar att man även behöver titta på de platsspecifika förutsättningarna som markförhållanden, ljus, vind och vattenförsörjning. Att det bästa är att ta till vara och gynna den natur som redan finns och utifrån den skapa hållbara planteringar.

Särskilt viktigt är det att bevara och vårda städernas äldre träd. Med åldern ökar nämligen trädens värde för den biologiska mångfalden. Det beror på att gamla träd är värdar för många sällsynta insektsarter och på att artrikedomen av svampar och lavar ökar med trädets ålder.

Äldre skyddsvärda träd

Till särskilt skyddsvärda träd räknas jätteträd, grova hålträd och mycket gamla träd. Till mycket gamla träd räknas bland annat levande eller död gran, tall, ek och bok som är äldre än 200 år.

Sådana skyddsvärda träd finns på flera ställen inom planområdet för centrala Telefonplan.

Enligt naturvärdesinventeringen för kvarter 5 (förskolan på LM-stadens mark) finns där två äldre tallar som bedöms vara över 200 år gamla och därmed särskilt skyddsvärda. I kvarter 6 a (flerfamiljshuset som ska ersätta en villa) finns en stor tall invid Mikrofonvägen, som bedöms vara över 200 år gammal. Ett grovt hålträd, bedöms vara över 150 år gammalt.

Förortens gröna ryggrad hotad när tallarna blir färre

Men träd bidrar förstås inte bara till biologisk mångfald och hälsa, de är också kultur. Den aspekten lyfter två SLU-forskare, Maria Westerdahl och Patrik Olsson, i en rapport utgiven av Movium Partnerskap och i en artikel i Bullentin för trädgårdshistorisk forskning.

I rapporten beskriver de hur tallen utgör den arkitektoniska ryggraden den byggda miljön i de bostadsområden som växte fram under 1900-talets första fem-sex decennier inom forna ägor till lantegendomar och gårdar. Tallarna bildar en tydlig siluett på höjder sedd från avstånd och genom sin rika förekomst i bebyggelsen där de finns kvar i mindre naturmarkspartier och mellan husen. På det sättet karaktäriserar tallarna stads- och landskapsbilden i Stockholms och många andra städers förorter.

Precis så ser det också ut runt Telefonplan. I LM-staden, där husen är placerade i terrängen och naturmarken finns kvar mellan husen, finns många äldre tallar. I Västbergaskogen och kring de flerfamiljshus som byggdes i området lite senare under 1900-talet är också många av tallarna bevarade.

Det som nu bekymrar forskarna är att förortens tallar i snabb takt minskar, successivt och obemärkt. Orsaken är omfattande förtätningar och brist på föryngring. Många städers och kommuners karaktärsträd, tallen, riskerar därför på sikt att i hög grad försvinna, liksom de kulturvärden som är knutna till tallen.

Enligt forskarna uppmärksammas sällan tallarnas kulturvärden i de kunskapsunderlag som tas fram vid planprocesser. Bara enstaka tallar med höga naturvärden värnas i planprocesser. Jämfört med ekar, som generellt sett värnas i fysisk planering och skötsel, är tallarna ofta styvmoderligt behandlade. De ses ofta som en självklarhet på grund av att de är relativt vanliga.

Även det stämmer bra in på planerna för centrala Telefonpan. I den ekologiska utvärderingen av Västbergaskogen beskrivs området med hällmarkstallskog, men det är bara spridningsmiljö för arter knutna till ekar och övriga ädellövträd som anses viktiga.

I den antikvariska förundersökningen omnämns tallarna på skogskyrkogården. De finns med i underlaget eftersom planförslagets högsta byggnader potentiellt kan synas från riksintresset Skogskyrkogården. Telefonplansområdets tallar nämns inte alls.

I den antikvariska konsekvensanalysen nämns tallar två gånger, borttagandet av äldre tallar i kvarter 5 och i kvarter 6 a anses kunna ge en viss negativ påverkan. Inget finns med om tallens generella bidrag till områdets kulturvärden.

Vad händer framöver med bygg planerna för centrala Telefonplan?

Det senaste beskedet är att en samrådsredogörelse ska behandlas på stadsbyggnadsnämndens möte den 24 april.

Samrådsredogörelsen är viktigt. Det som står i den och hur stadsbyggnadsnämnden förhåller sig till den påverkar den fortsatta planprocessen.

Enligt Boverket ska en samrådsredogörels innehålla en sammanställning av de skriftliga synpunkter som har kommit in under samrådet, en redovisning av hur kommunen ställer sig till dem samt kommunens förslag med anledning av synpunkterna. Det bör det särskilt framgå vilka synpunkter som inte kunnat beaktas och skälen till detta.

När stadsbyggnadsnämnden behandlar samrådsredogörelsen brukar det normala förfarandet vara att nämnden vid samma möte fattar beslut om:

1. Att godkänna samrådsredogörelsen
2. Att uppdra stadsbyggnadskontoret att ta fram ett slutgiltigt detaljplaneförslag. Ibland skickar de med några synpunkter de vill att stadsbyggnadskontoret särskilt ska beakta i det arbetet.

Samrådsredogörelsen för centrala Telefonplan är inte offentligt ännu, men enligt stadsbyggnadskontoret ska den publiceras i Bygg- och plantjänsten en vecka innan ärendet behandlas i nämnden, dvs på skärtorsdagen den 17 april.

Om Telefonplans vänner

Telefonplans vänner är en ideell förening. Vi samlar fakta, träffar politiker och försöker engagera fler. Vår ambition är att kunna bidra med konkreta förslag på hur området kring Telefonplan kan förtätas och förbättras.

Med vårt alternativa planförslag kan centrala Telefonplan få 350-400 bostäder med bibehållen god närmiljö. Genom att vi tagit bort överdäckningen av tunnelbanan blir investeringskostnaderna lägre och projektet mindre komplicerat.

Stöd oss gärna genom att bli medlem.

Vill du engagera dig i Telefonplans vänner maila oss på kontakt@telefonplansvanner.com